FAQ

- Varför blev du författare?

- Det var inget planerat. Jag har alltid älskat att hitta på berättelser. Redan på dagis var jag väldigt påhittig och tutade i de andra barnen en förfärlig massa historier om mina resor till sagolandet eller att jag faktiskt var den riktiga Pippi Långstrump men att det var en hemlis, förstås. De vuxna (särskilt de andra barnens föräldrar) påstod att jag var en mycket opålitlig unge som bara ljög hela tiden.

Men efter ett tag så kom jag på att om man använde sig av de där fantastiska små svarta krumelurerna, som böckernas berättelser består av, och skriver sina historier istället… ja, då får man plötsligt ljuga så mycket man vill, utan att någon klagar! Så det gjorde jag. Och när jag väl hade börjat kunde jag inte sluta. Under hela min uppväxt fyllde jag den ena anteckningsboken efter den andra med berättelser. Först var det mest prinsar och prinsessor, senare blev det mer popstjärnor, kärlek, glitter och glamour. Men i tonåren skrev jag också allt oftare om tonåringar i min egen tid, realistiska men helt påhittade berättelser om vänskap, mobbning och kärlek. I nian skrev jag så den första versionen av det som så småningom skulle bli min debutroman ”Syskonkärlek” (1991).

Dittills hade jag aldrig tänkt igenom en berättelse ordentligt, jag bara skrev och skrev framåt i historien för att få vara med om det ena äventyret efter det andra. Jag läste inte igenom vad jag skrivit, satt inte och bearbetade det efteråt, jag bara skrev. Men med Syskonkärlek var det annorlunda. Berättelsen släppte inte taget om mig, jag skrev om den igen och igen och så småningom, när jag var 23 år, hade jag en historia som var så färdig att min dåvarande make föreslog att jag skulle skicka in den till ett förlag.

Jag samlade mod och skickade iväg min berättelse till Norstedts. Och den blev antagen! Plötsligt visste jag för första gången någonsin vad jag ville. Inte bara idag och imorgon och nästa år, utan vad jag ville – med mitt liv! Jag ville bli författare! Det är en fantastisk känsla att ha ett orubbligt mål att sträva mot. Ännu mer fantastiskt att nå fram.

 
- Var får du dina idéer ifrån?

- Ibland vet jag, men lika ofta vet jag inte. En berättelse kommer inte bara från ett håll. Den är en blandning av en massa idéer, minnen och intryck. En del medvetna, andra omedvetna. Det kan vara något jag ser, två människor som möts någonstans, jag kanske inte hör vad de säger men jag ser gester eller minspel och börjar väva ihop en historia kring dem. Eller så hör jag några lösryckta meningar ur ett samtal bakom mig på en buss eller i kassakön. Eller kanske befinner jag mig själv i en situation som jag känner att jag måste använda mig av. Som till exempel när jag var cirkelledare för en skrivarcirkel i Gislaved. Den erfarenheten gav upphov till berättelsen i ”Som om ingenting” som kom ut 1999.

 
- Är någon av dina böcker självbiografisk?

- Det kan man nog säga. Eller också inte … En sak som är väldigt bra med mitt jobb är ju att man kan berätta allting. Pinsamma, jobbiga saker som man varit med om, drabbats av, gjort, känt eller blivit utsatt för, saker man inte skulle våga berätta för sin bästa kompis -  eller ens skriva i sin dagbok av rädsla för att någon tjuvläser … Sådana saker kan jag berätta för alla. För det var ju inte jag, det var ju hon i boken …:-) Självklart använder jag mitt eget liv i större eller mindre utsträckning. När jag flyttar ut på landsbygden skriver jag om någon som gör det, när jag är med barn skriver jag om någon som är det … När jag är förälskad … tja, poängen går fram här, va?

 
- Vet du hur en berättelse ska sluta när du börjar skriva den?

- Ja, det vet jag. Jag har funderat ganska noga på den innan jag börjar, jag vet hurdana människorna är, var berättelsen börjar och var den slutar och jag har också en rätt hyfsad idé om vad som ska finnas däremellan. Men långt ifrån alla detaljer och kringelikrokar på vägen. Det finns ändå mycket plats för intuition och spontanitet medan jag skriver.

 
- Har du gått på någon särskild skola för att bli författare?

- Nej. Jag har faktiskt inte gått en enda skrivarkurs eller deltagit i något läger. Bara varit ledare för dem. På det sättet är mitt jobb verkligen inte som de flesta andra. Man kan liksom inte utbilda sig och få ett papper som bevisar att man nu är färdig författare … Däremot kan man lära sig yrket. Det håller jag på med hela tiden.

 
- Skriver du varje dag, eller bara när du är inspirerad?

- Jag hör inte till den sortens författare (om de nu finns) som kan gå runt och titta på trädtopparna och vänta på inspiration. Jag kan bara arbeta mig in i berättelsen. Skriva och skriva ända tills jag hittar den rätta känslan, tonen och stämningarna. Varje berättelse är ny. Varje berättelse kräver sin egen känsla, det går inte bara att skriva på rutin. Åtminstone kan inte jag det -  även om man givetvis har nytta av sina erfarenheter, tillgång till fler ord och fler sätt att använda dem på. En träning i att översätta känslor och bilder till ord.

 
- Har du något budskap i dina böcker?

- Nja, jag skriver aldrig med något särskilt budskap formulerat i huvudet, men min livssyn och mina tankar kring rätt och fel lyser väl ändå igenom i händelseutvecklingen. Men jag tror att jag framför allt ställer frågor, försöker belysa saker från olika håll och därmed få läsaren att tänka själv. Det mesta i livet finns det ju inga enkla svar på.

 
- Kommer det någon fortsättning på någon av böckerna?

- Jag brukar aldrig skriva fortsättningar, av den enkla anledningen att de nästan aldrig blir lika bra som den första boken. Men det är väldigt många som frågar. Skulle jag få för mig att skriva en fortsättning, så blir det nog på ”Som jag vill vara”, för där finns det så påtagligt en ny historia att berätta. Men alla berättelser slutar ju egentligen där nästa berättelse börjar. Jag menar, om en kärleksroman slutar med att de äntligen får varandra, så är det ju början på berättelsen om deras relation. Just nu finns det i alla fall inga fortsättningar planerade.

 
- Vad gör du när du inte skriver?

- Jag tar hand om mina barn och djur, sköter hushållet och betalar räkningar som de flesta andra. Får jag tid över så läser jag gärna eller ser en bra film. Förr reste jag mycket i världen, men det blir ju betydligt mindre när man är småbarnsmamma. Däremot får jag ju se en hel del av Sverige när jag far omkring och gör författarbesök på skolor och bibliotek.

 
- Har du inget annat jobb än det som författare?

- Nej, inte numera. Men i början, innan jag kunde försörja mig på mitt skrivande, gjorde jag allt möjligt. Jag har stått i affär, serverat på kafé, diskat och städat för att tjäna lite extra pengar.